För den oinsatte kan det tyckas som att musikvärlden var en stel och tråkig plats innan artister som Elvis och Beatles introducerade lite libido i det hela och sporrade ungdomen till svimningsanfall, okontrollerade yl av allmän kåthet och drastiska rebellhandlingar i stil med brutna utegångsförbud och utmanade luggodling. Men icke!

Musik har alltid rört upp starka känslor. Inget Slipknot-moshpit kan i vrede och aggression mäta sig med den djupt konservativa skara esteter som under det sena 1800- och arla 1900-talet regelbundet begav sig till konserhuset för att låta trumhinnorna smekas av symfoniska harmonier men som istället blev utsatta för atonala experimentverk med innovativ tidssignatur, och omedelbart förvandlades till en fradgande lynchmobb som under kaotiska former invaderade orkesterdiket i jakt på den ansvarige kompositören eller, i händelse av vederbörandes frånvaro, lämpligt syndabockssubstitut (dirigenten har traditionellt sett legat risigt till här). Kulturkrock tittar dagen till ära närmare på de klassiska musik-kravallernas spännande värld.

En av de första dokumenterade händelserna i genren satte ribban högt för efterföljande musikupplopp: Den franske kompositören Daniel Aubers opera La muette de Portici, som uppfördes i Bryssel 1830, tog nya grepp genom att låta aktörerna skådespela och använda sig av medryckade mimik i högre utsträckning än någonsin tidigare. Effekten blev något mer dramatisk än avsett: Kravaller uppstod, spred sig snabbt och resulterade i den belgiska revolutionen, under vilken holländarna resolut slängdes ut ur landet av ilskna operavänner och anslutande opportunister.

Med sin balett Våroffer ville Igor Stravinskij återge känslan av primitiva fruktbarhetsriter. Mer konkret innebar detta dissonant musik, egenartade taktbyten, polyrytmik och allmän avsaknad av harmoni. Publiken vid premiären i Paris 1913 nöjde sig inledningsvis med att bua och busvissla, men raseriet eskalerade snabbt. Inte heller koreografin föll åskådarna på läppen. Kompositörskollegan Camille Saint-Saëns blev så upprörd över missbruket av fagotterna (som tvingade spela i avsevärt högre tonart än som hittills varit brukligt) att han i vrede rusade ut ur lokalen. Därefter bröt helvetet löst: Slagsmål mellan nytänkare och reaktionärer uppstod på läktarna, och föreställningen avbröts då gendarmerna stormade in i halvtid.

En händelse som för tankarna till fjolårets Takida-skandal [reds anm 2023: denna händelse har inte gått till musikhistorien, och en påminnelse kan därför vara av nöden. Takidas sångare Robert Pettersson hotade att polisanmäla tidningen Gaffas kritiker efter en nedgörande recension där vederbörande beskrivit Petterssons röst medelst ordalag såsom “en dos skitnödighet” och “Downs syndrom”) inträffade efter uppförandet av kompositören Eric Saties och koreografen Jean Cocteaus balett Parade. Den välrenommerade kritikern Jean Poueigh skrädde inte orden då han sågade föreställningen (som bland annat involverade dansare i kartongdräkter designade av Pablo Picasso, och som något kontraproduktivt bara tillät ett minimum av rörelse). Eric Satie såg sig nöd att gå i svaromål i fort av ett kort men kärnfullt brev med texten ”Monsieur, ni är inte bara ett rövhål, ni är ett omusikaliskt rövhål”. Poueigh svarade med att stämma Satie, och under den följande rättegången tvingades polisen medelst batonger oskadliggöra Jean Cocteau, som envisades med att störa underhandlingarna genom att skrika ”Rövhål! Rövhål!”

Så sent som under 70-talet kunde man provocera konnässörer av klassisk musik till obestånd. Steve Reichs stycke Four organs består något förenklar av fyra orglar som utforskar ett och samma ackord i eskalerande tempo i en dryg kvart. Många tidiga föreställningar bemöttes av ilskna vrål, stamp i marken och dylikt, men mest minnesvärt var konserten i Carnegie Hall 1973, då majoriteten av publiken högljutt krävde att orkesterns skulle sluta spela, samtidigt som en rabiat kvinna sprang fram och tillbaka i mittgången, dunkade huvudet i scenen och skrek ”Jag erkänner! Sluta, jag erkänner!”

Ursprungligen skriven och publicerad 050112.