Hilary Mantel II

För några år sedan, när 1793 skulle ges ut i Storbritannien (under titeln The Wolf and the Watchman) åkte jag till London för att dra mitt strå till stacken lanseringsmässigt. Jag träffade min brittiske förläggare Mark. Under våra försök att etablera ett gemensamt litterärt referensramverk kom Hilary Mantel snabbt på tal, och Mark kunde då berätta att han på sin tidigare arbetsplats varit behjälplig som någon sorts juniorredaktör för Wolf Hall (exakt vari hans insatser bestått redde vi inte ut, men han hävdade ingalunda någon avgörande betydelse – inom det brittiska, för att inte tala om det amerikanska, förlagsväsendet förekommer ofta en mängd olika roller i arbetet kring ett manuskript, medan du som författare här i Sverige tenderar att jobba enbart med förläggare och redaktör). Närmare än så har jag aldrig kommit Hilary Mantel, men det var icke desto mindre lite av en utomkroppslig upplevelse. Jag vill påstå att detta måste ha varit anno 2018, det vill säga sex år in i väntetiden på Cromwelltrilogins avslutande del, The Mirror & the Light. Jag frågade Mark om han hade någon teori om varför det hela tog sådan tid. Han blev inte svaret skyldig:
– I think she doesn’t want to kill him.

Senare fick jag följa med Mark och hans far, sysselsatt som någon sorts åklagare inom internationell rätt och just då mitt uppe i praktikaliteterna kring den brittiska skilsmässan från EU, till den herrklubb där pappan var medlem. Mark hade fått för sig att jag skulle gilla det. Han hade inte fel. Det var som en scen av PG Wodehouse eller Charles Dickens (som mycket riktigt var medlem, dock ej på plats just då) eller ur Jorden runt på 80 dagar. Ekpaneler så inrökta att de svartnat, chesterfieldfåtöljer, en eldstad så stor att man kunnat stå upprätt i den, och så vidare. Klubben ifråga, Garrick Club, visade sig ha fler än en litterär koppling. AA Milne hade varit medlem, och testamenterat 25% av sin intellektuella kvarlåtenskap – Nalle Puh med vänner och Sjumilaskog – till klubben, som över en natt gick från en knaper ekonomisk tillvaro till en stormförmögen dito när Walt Disney förvärvade samma rättigheter. En annan Garrickmedlem var JM Barrie, som för sin del testamenterade hela rättigheterna till Peter Pan till barnsjukhuset Great Ormond Street, vilket mer eller mindre på egen hand finansierade verksamheten. När rättigheterna stod i begrepp att löpa ut, femtio år efter upphovsmannens död, ryckte det brittiska parlamentet ut och drev akut igenom ett unikt beslut genom vilket just rättigheterna till Peter Pan aldrig kommer att löpa ut, utan ägas av sjukhuset i evigheters evighet, ett av få tillfällen som faktiskt får mig att känna ömma känslor för mänskligheten trots allt den ställt till med.

David Garrick själv var en firad Shakespearetolkare under mitten av 1700-talet, och bistod mig med ett av mitt livs största ögonblick av självbelåtenhet, ty ingenting är så härligt som det oförtjänta. Vi besåg efter middagen delar av den enorma samling Garrickporträtt som klubben finansierat med sina Nalle Puh-pengar, varav ett där han gestaltade Shakespeareclownen Touchstone. Ingen av dessa belästa herrar kunde dra sig till minnes ur vilken pjäs Touchstone härstammade tills jag drog till med As You Like It, en pjäs jag inte sett, läst eller vet någonting alls om utöver att Touchstone är ett festligt namn ur den. Jag gjorde i mitt stilla sinne samma min som F Murray Abrahams Antonio Salieri när han blickar mot krucifixet i den Amadeusscen där han komponerar sin mediokra hyllningsmarsch och tänkte liksom han: grazie, Signore.

I ett paradexempel på torr brittisk humor och belevat föräldrauppror – hemma hos oss kastar man grejer – lutade sig Mark mot mitt öra på vägen ut och viskade genom hans fars pågående utläggning om klubbens kuriosa:
– Do you really think there were enough portraits of David Garrick?

Var var vi? Just helvete, Hilary Mantel! The Mirror & the Light. Det få vi ta imorgon. Det blir ju i vilket fall som helst ingen rolig historia.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

Blog at WordPress.com.

%d bloggers like this: