Évariste Galois föddes i Bourg-la-Reine 1811, och växte upp under den period då monarkin återinförts efter Napoleon Bonapartes (första) abdikering. Hans egen familj var dock uttalade republikaner – och synnerligen välutbildade sådana, varför Évariste under sina första tolv år fick en grundlig klassisk utbildning inom latin och litteratur. 1823 började han gå i skolan, och blev snabbt grundligt uttråkad – tills han på egen hand upptäckte en fallenhet för matematik efter att ha snubblat över två av vetenskapens då mest tongivande verk, två skrifter av Adrien Marie Legendre respektive Joseph Louis Lagrange*.

Efter en examen med allt annat än imponerande utlåtanden från lärare sökte den sjuttonårige Évariste till École Polytechnique, landets mest prestigefyllda vetenskapliga institution, men underkändes efter utfrågning av professorerna. Istället hänvisades han till en långt mindre välrenommerad inrättning, École Normale, varifrån han började publicera egna matematiska uppsatser om polynominala ekvationer. De publicerades inte under hans livstid, trots en förläggares dokumenterade åsikt om att verken tveklöst var värdiga vinnare av den franska akademiens matematikpris.

Évariste Galois gjorde ytterligare ett försök att söka till École Polytechnique, sommaren 1829, bara dagar efter att hans far tagit sitt liv till följd av en politisk konflikt i hemstaden. Utfrågningen slutade med skandal: Efterlämnade vittnesutsagor gör gällande att Évariste gjorde stora logiska hopp i sina redogörelser, vilket ledde till förvirring hos de närvarande lärarna, vilket i sin tur fick Évariste att tappa tålamodet och storma ut i vredesmod.

1830 relegerades Galois från École Normale efter att ha skrivit ett politiskt laddat brev till skolans tidning. Han anslöt sig till en falang republikaner, och fortsatte sitt matematiska arbete på egen hand. Vid en bankett där man firade att delar av republikanerna frigivits från ett politiskt motiverat fängelsestraff utlyste Évariste Galois en skål för konungens goda hälsa, men en knivspets hållen över bägaren – vilket, helt korrekt, tolkades som ett hot mot kungens liv. Han arresterades kort därpå och hölls fängslad i några månader, en tid han använde till att ytterligare arbeta på sina matematiska teorier.

I maj 1832 utmanades Évariste Galois, nyss 20 år fyllda, på duell. Omständigheterna är oklara: Det är inte helt säkerställt vem hans motståndare var, eller vad som var bakgrunden till duellen. Sannolikt var den politiskt motiverad, och iscensatt för att röja Évariste, vid det här laget en välkänd antirojalist och republikan, ur vägen. Duelldatum sattes till den 30 maj, dagen efter den kastade handsken.

Redan från början var det uppenbart för Évariste Galois att han inte skulle vinna duellen. Han skulle förlora, och dö. Inte heller ansåg han sig kunna undvika den, av skäl som ära och heder. Hela natten till den 30 maj tillbringade han med att sammanställa sina matematiska verk i ett 60 sidor långt brev till en god vän. Den berömde matematikern och teoretiske fysikern Hermann Weyl skulle under det tidiga 1900-talet sammanfatta den matematiska betydelsen av dessa 60 sidor enligt följande:
– Bedömt efter sin idémässiga originalitet och vikten av de slutsatser som dras, utgör detta brev sannolikt ett av de viktigaste verken i den mänskliga litteraturen.
Évariste Galois sköts i mellangärdet i gryningen, och avled av skadorna, som förmodat. Hans sista 60 sidor kom att få konsekvenser för nästan alla områden av matematik, i synnerhet algebra, där han blev den första att finna de villkor som krävs för att lösa algebraiska ekvationer med hjälp av rotutdragningar, vilket ledde till en metodik som kom att få inflytande inom nästan varje gren av matematiken. Gruppteori, ett koncept som alltjämt lever kvar med bibehållen betydelse, är Galois verk. Hans sista ord var till sin bror:
– Gråt inte, Alfred, jag behöver allt mitt mod för att dö vid tjugo.

*Lagrange är åtminstone för mig mest känd via något som heter Lagranges restterm, som, om jag uppfattat det rätt, är den återstod av ett tal som inte är jämnt delbart som man till sist skiter i och avrundar efter att man tröttnat på att stapla decimaler. Några vänner till mig som pluggade matte i Lund berättade att de använde sig av begreppet som en social applikation: Den summa pengar som är så liten att man inte kan driva in den utan att anklagas för att vara sjukt snål, exempelvis när du bjudit en polare på en lunch, och han bjudit tillbaka med en lunch som var 12 kronor billigare.

Ursprungligen publicerat den 31 mars 2012.

Kommentar den 31 mars 2023: Évariste Galois har sedan detta skrevs återuppväcks som en kiselbaserad robot i mangaserien Choujin Sensen (The Throne of Superman) av Hiromi Aoyama. Bland Évaristes förmågor i serien hittar vi konsten att omvandla soniska attacker till ofarliga ljud, förmågan att attackera genom att åkalla maskar från en annan dimension, hamnskiftning givetvis samt, särskilt relevant apropå ovanstående, konsten att få kulor att studsa från den egna kroppen. Inom ramarna för Choujin Sensens universum har hans färdigheter i strid ännu inte testats till fullo, men med förmågor som dessa känner jag mig hyggligt säker på att Évariste Galois äntligen går mot den upprättelse och revansch som inte bara han utan naturvetenskapen i stort så innerligt förtjänar.