Kulturkrock

Vissa historier förtjänar ett tydligt slut. Andra gör det inte, av olika skäl: Kanske har de en handling så spretig, moraliskt tvetydig och full av karaktärer att inget tänkbart slut skulle kunna utgöra en tillfredsställande klimax. Kanske är de så subtilt berättade att ett distinkt slut skulle bli en dissonans mot själva andran i boken.…

Denna dag för elva år sedan avhandlades på Kullturkrock säsongsfinalen i den andra säsongen av Game of Thrones, och den gamla sårskorpan var vi ju just och rev i. Istället detta. Under många, många år hörde jag till de som mer eller mindre undvikit att kliva på ett av största tåg som trafikerat den skandinaviska…

Den bärande tanken bakom tonen i den här bloggen kom, som mycket annat, under ett samtal med min vän F, för lite mer än ett halvår sedan. Han hade sett HBO-programmet Talking funny, där en panel bestående av Ricky Gervais, Jerry Seinfeld, Lewis C.K. och Chris Rock diskuterar humor – sin egen, de andras, i största…

Länge trodde jag att jag var klar med fantasy som genre, bokmässigt. Alla tidiga, tongivande och inflytelserika författare tycktes avverkade: Tolkien, Howard, Moorcock, Lewis. Äventyrsspel, som det dominerande svenska rollspelförlaget hette på den tiden, gav ut en trevlig bokserie som var att betrakta som en bra grundkurs i fantasy, men som även den kom att…

Évariste Galois föddes i Bourg-la-Reine 1811, och växte upp under den period då monarkin återinförts efter Napoleon Bonapartes (första) abdikering. Hans egen familj var dock uttalade republikaner – och synnerligen välutbildade sådana, varför Évariste under sina första tolv år fick en grundlig klassisk utbildning inom latin och litteratur. 1823 började han gå i skolan, och…

Det slår mig att jag glömde en mycket viktig tegelsten i posten om långa böcker för några veckor sedan: Harlot’s ghost av Norman Mailer. Jag tror att min pocketutgåva låg på strax över 1 800 sidor. Valet av att läsa just Harlot’s ghost kom att få ödesdigra konsekvenser för min del. Om man periodvis gillar…

Såväl tonåriga trollkarlslärlingar (i långrandigt inläggsformat) som svenska pubertalhäxor (i kommentartråd) har avhandlats på bloggen tidigare, och det är därmed knappast någon större garderob jag kommer ut ur när jag tillkännager min fascination för böcker med barn/unga vuxna som primär målgrupp. På sistone har jag av olika skäl läst en hel del svårlästa, klassiska och…

Snabb bakgrund: Mot slutet av min Tokyovistelse begav jag mig till en bokaffär i Aoyama med ett pålitligt utbud av japansk litteratur översatt till engelska. I kassen jag bar därifrån låg bland annat en engelsk tre-i-en-översättning av Haruki Murakamis IQ84. Detta inköp gjorde som genom ett trollslag min svenska och ännu oöppnade version av IQ84:s…