• Våra liv styrs av lagar och regler. Murphys lag (det som kan gå fel kommer att gå fel) och Goodwins lag (som fastställer moralisk förlust för den debattdeltagare som först drar paralleller mellan sin motståndare och Adolf Hitler och/eller nazismen) hör till de mer kända. Det finns fler. Parkinsons lagParkinsons lag myntades 1955 av den…

    Läs mer: Lyd min lag
  • Sommaren 2018 frågade Jack Werner mig om jag inte hade lust att skriva någonting till hans långkörande podcast i Sveriges Radio, Creepypodden. Det hade jag! Historien blev en av två som utgjorde avsnitt 103 i ordningen, och fick titeln Brorsans kamera. Jag har kommit upp i en ålder där jag har slutat tänka på cancer…

    Läs mer: Brorsans kamera
  • Tiden går, ärade läsare, och innan man visste ordet av har det hunnit gå ett decennium sedan min vän, kontorskamrat och författarkollega Fredrik Backmans debutroman tillika mastodontsuccé En man som heter Ove kom till världen. Förutom kalaset där Fredrik bjöd alla på Laserdome har denna begivenhet firats med en jubileumsupplaga av själva boken, diger av…

    Läs mer: Ove fyller tio!
  • I egenskap av sen 70-talist tillhör jag den ironiska generationens sista årskullar – en typ av svensk som tillskrivs exceptionell förmåga att uppskatta, använda och missbruka konsten att säga en sak men mena en annan. Med det i åtanke tänkte jag idag ta upp två kulturellt epokgörande verk inom delikatessgenren sustained irony. Jag har ingen…

    Läs mer: Bibehållen ironi
  • Steve Reich fladdrade förbi här på bloggen sent i förra veckan, då som ytterst ansvarig för ett konsertdebacle som för all del väcker frågan om vad för sorts förkunskaper man kan kräva av sitt publikum egentligen. Due diligence. Förlägg gärna barnkalaset till Yoump hellre än till en visning av Michael Hanekes Amour. Det händer att…

    Läs mer: Marschmusik
  • Nedanstående är en artikel jag skrev 2010, för King, och sedermera publicerade även på Kulturkrock. Läst med dagens ögon finns en del att tillägga: den skrevs för en tidning riktad mot en tämligen homogen manlig målgrupp, och av de ursprungliga 30 böckerna kunde jag helt enkelt inte leva med att här ta med Neill Strauss…

    Läs mer: 30 (typ) boktips
  • För den oinsatte kan det tyckas som att musikvärlden var en stel och tråkig plats innan artister som Elvis och Beatles introducerade lite libido i det hela och sporrade ungdomen till svimningsanfall, okontrollerade yl av allmän kåthet och drastiska rebellhandlingar i stil med brutna utegångsförbud och utmanade luggodling. Men icke! Musik har alltid rört upp…

    Läs mer: Atonalt intervall? Kravall!
  • För några veckor sedan blev jag varse en roman vid namn Q, utgiven 1999 och skriven av en Luther Blissett. Jag vet vad du tänker, kalenderbitare där: Inte den Luther Blissett, väl? Inte den jamaicabördige engelske fotbollsyttern och landslagsspelaren från 80-talet, sedermera proffs i AC Milan och kortvarig tränare för Chesham United? Nej, precis, inte…

    Läs mer: Q av Luther Blissett
  • Bilden jämte är en anonymiserad skärmdump av ett meddelande från det skomakeri dit jag under julledigheten sänt ett par svårt blesserade vandrarkängor för upprustning. Liknande frågeställningar är ett kors vi Natt och Dagar tvingats bära sedan namnet officiellt antogs på 1700-talet, som en av de allra sista ätter att göra så snarare än att bara…

    Läs mer: Min far och jag
  • På förekommen anledning firas jubilaren The Thing med en utvikning om effekterna från bloggens återkommande inslag Om En Scen, denna ursprungligen nummer XLVIII i ordningn (48 för barbaren).

    Läs mer: Om en scen: The Thing